Stackars lilla, hon får ju någon slags kortison medicin nu i några dagars, tack o lov sista idag...

Och av en får hon rejäla humörsvängningar. I morse blev hon ledsen, hon hade inga kläder, inget passade ihop, alla kompisar var på semester, hon vill inte vara flintis, hon saknade Sigge, hon ville inte leva och inte vara hon...

Gör ont i ett redan sargat moder hjärta att höra henne så förtvivlad, går liksom inte att lugna henne heller, låg bara o kramade henne o förklarade att hon mådde som hon gör pga av medicinen...

Så Moder tog fram tunga arteleriet ( stavas ?!? ) och erbjöd den bästa medicin som finns...som alltid funkar..SHOPPING...vi drog till Tuna park ( borde kanske inte vara där men vi hade spritflaska med oss ), köpte klänning, smycken, små plastdjur, vykort. Och det slank även ner en medicin till mor i påsen med...2 tekoppar =)

Är det någon gång hon ska bli bortskämd är det nu, vi som typ sällan köper saker annars..

Så nu är hon på bättre humör,

ska spela minigolf sen med vänner , en bra aktivitet ute som man inte kommer i kontakt med så många bakterier,,,

På vägen hem ser ja i ögonvrån hur någon ligger i gräset, tänker först att är väl ett fyllo, men blir arg på mig själv, ett fyllo kanske behöver hjälp, eller någon som ramlat o fått hjärtproblem eller vad som, tar ett extra varv i rondellen o åker tillbaka, stannar o hoppar ur, visst var han full men han behövde inte hjälp sa han men stackarn kunde knappt lyfta huvudet men ville inte ha hjälp. Så ja åkte men det kändes inte rätt. Så hemma ringde ja Tuna park o bad deras väktare gå ut o bedöma vad som behöver göras, inte kul om han ligger där o blir blöt...

Kändes bra att agera, många gånger skulle man nog bara åka förbi men ja har ju bestämt mig för länge sen att göra alla snälla saker ja tänker men inte gör, och detta var ett tillfälle, vi måste bry oss om alla, vem det än är och hur full han än är...blir så arg när man ser de här video snuttarna på facebook och Youtube när de fulla inte får hjälp..man bara går förbi om de ser ovårdade ut...vad är vi rädda för? GRRR hur kan vi bara gå förbi... vi måste fråga oss om vi vill ha hjälp så måste vi också hjälpa andra...

Likväl flikar ja in att vill man ha ett organ om man behöver o är sjuk ska man också vara registrerad som donator själv om något händer ( det är MIN åsikt )...blir frustrerad när ja förstår att det finns folk som får organ men inte själva väljer att donera...

Så där, det var mitt lilla försök att förändra världen...hoppas ja bidragit med något =)

För övrigt känns det som vi har det oroväckande bra just nu..Sonja är pigg och så ...är rädd för att det ska dyka upp något snart, får inte göra det nu innan transplantationen ...Hon läggs in om en vecka...

Tors- lördag denna vecka ska hon till Uppsala också för diverse behandlingar ...

ÅÅÅ va ja längtar tills allt är över.....

så man kan få ett normalt liv, inte dagliga sjukhusbesök som varje dag tar typ halva dagen...

Tack o Adjö...

ps. kom ihåg att vara snäll =)ds